Att fylla eller inte fylla

I går var det min födelsedag och trots det halva sekel jag levt tycker jag ändå det är lite spännande med just födelsedagar. Liten klädsam barnslighet uppstår kvällen innan och även om jag numera somnar gott och inte vaknar och tjuvlyssnar på ljudet i från porslin och presentpappersprassel i köket, så har jag ett litet gott nyfiket sug i magen - Vad kommer hända idag?

I går blev det, som traditionen bjuder, kaffebricka på sängen med rara kort från gamla släktingar, samt några väl utvalda presenter, mobilpling med sms och FaceBook grattis från yngre släkningar och vänner, underbart doftande rosor, men bäst av allt SÅNG från barn och maken.

Märkligt detta med att bli vuxen och förälder själv, för någonstans inom oss är vi ändå alltid barn. Procenten barn minskar visserligen med varje dekad man lever, men den finns kvar och ger upphov till på både smärta och glädje. Nu, efter att jag har passerat 50, infinner sig allt oftare en större procent tacksamhet över att fortfarande få vara med på tåget. Det är ingalunda någon självklarhet längre och tidsaspekten kring detta faktum vilar ibland rätt tung på mina axlar.

Men idag skall jag motverka gammelsorgskänslan med livsglädje, för det är gott att leva. Så först en runda i Guds vackra natur och sedan på med nya G-starjeansen med häng och hängslen....och så iväg ut i fredagen den 31 augusti....vad kommer denna dag att ha i sitt sköte? Ja bara den som lever får se!!

Detta är Life by Sus!