fredag 10 maj 2013

Om ibland inte fanns, fanns inte lagom heller!


Ibland tänker jag att - jag vill inte dö.
Ibland tänker jag att - det kan göra det samma.
Hur kan det vara så?
Ibland drabbas jag av livets banaliteter,
ibland av dess storslagenhet.

Kanske är detta en utdragen 50-årskris.
Undrar över hur de människor fungerar som inte pendlar,
mellan himmel och helvete,
mellan glädje och sorg,
mellan flärd och tristess?

Jag undrar helt enkelt över hur jag fungerar?
Kanske grubblar jag för mycket?
Jag försvara mig med att grubblerierna är det goda samvetets vän.
Ibland är tankarna plågsamt jobbiga,
ibland är de befriande.

Kanske är detta min drivkraft?
Undrar om det finns någon som INTE tänker så här?
Det tar som mycket energi att grubbla.
Men att inte grubbla är det försvarbart?
Nå’n där ute som vet? Nå’n som är min motpol?

Ibland önskar jag att jag var rik och berömd.
Ibland gläds jag åt att vara den jag är.
Jag önskar att jag bidrog till stora förändringar,
och gjorde skillnad i många människors liv.
Jag gläds istället åt att finnas till för de närmaste.

Ibland önskar jag att jag var 23 igen,
och i början på en oändlighet.
Ibland har 50 sina fördelar.
Jag är nog rätt lagom,
när lagom är som bäst!